Som en drog, nästan.

Injicerar kärleksheroin illegalt som fan! Vet inte vad det är med mig. Men det tar mig upp upp upp och det är allt som räknas just nu.
Känner mig påtänd, rusig, yr och fastnar alltid i ett beroende av dina ögon. Får seriösa dampanfall på mig själv, får inte mista kontrollen, inte nu i varje fall.
Vet seriöst inte vad jag ska göra.

Tiden får flyga vidare men jag vet att det finns någonting... Det är någonting där, jag är helt säker på det.
Det finns någonting mellan dag och natt, mellan ont och gott, mellan ja och nej. Det finns mellan stort och smått, mellan vänster och höger. Det finns mellan himmel och jord. Jag vet bara att det ligger någonting i luften.
saken är den att det inte har någon synlig förbindelselänk, man jag vet att det finns.
Finns mellan motsatser, men det är inte substitut nog, för någonting annat är det här... Det ligger i luften, kan slå i en spik på det. Jag bara vet det, men kan inte förklara det. Det berör mig därför att jag vet att det finns.

Jag får psykutbrott på att jag inte kan sätta fingret på vad det kan vara. Det har inget namn och upptar inte så stor plats alls, i princip ingen plats för någon.
Men jag vet fortfarande att det finns där, svävar runt i rummet...
Det ligger i mitt medvetande, ligger och gnager och biter.
Ett vara, ett nära vara, ett mycket, mycket nära vara. Saken är den att det är helt enkelt bara ett vara.