------

Klev upp i morse, sömndrycken (oh-la-la bästa ordet i svenskan, helt utan konkurrens) i stora förhoppningar om att någon möjligen gjort intrång hos mig under natten och bara ”råkat” skriva klart min uppsats. Nä, så var det ju inte. Jag har stirrat på instruktionspappret och dataskärmen i växlande ögonrörelser i säkert en timme. Sen insåg jag att det är lönlöst. Herregud, inte en chans att jag kommer att börja skriva idag, inte en chans i helvete!

Det är ganska illa. Jävligt illa. I morgon måste jag börja hardcore plugga. Annars är det too late. Matten skiter sig så långt in i golvet som den kan göra. Vilket betyder att jag har massa att göra. Fast… Jag är inte så orolig (oroligt nog) för när jag var liten gillade jag att springa i uppförsbackar. Jag måste ta mig i kragen och anstränga mig lite mer i skolan helt enkelt, funkar det inte så får jag försöka igen. Allt ska fungera bra om man bara vet var man ska börja och hur man ska göra. Och det vet jag. Typ...?