Det är lördag. Jag borde ha sovit för skit längesen. Fast det är något som inte vill lämna mitt huvud, något som ligger bakom skallbenet och skrapar, något som min hjärna inte riktigt vill släppa… Något som jag gång på gång tänker på hit och dit, något som jag verkligen inte kommer att släppa i första taget. Aja, den här saken, ”något” är egentligen en historia om hur man ska bete sig. Ser jag tillbaka på x antal år så ser jag bilder och ord som jag inte alls förstår varför jag gjorde och sa. Om jag ens tänkte…
Jag fascineras över tanken på att man kan utvecklas så mycket på bara några sunkiga år. Att i dagsläget hantera situationer och saker som man aldrig skulle ha klarat av då. Desperataste och snabbaste lösningen skulle fungera på allt i alla lägen då. Någon man försökte hålla för tätt intill sig att man förlorade de lika fort som de ens kom in i ens liv, lika snabb hastighet som tanken ens fladdrade förbi.
Patetisk och naiv ungflicka som absolut inte kunde hantera minsta lilla skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar