--

Jag fattar inte, denna dag är väl exakt lika bra och fin som någon annan.
Oj, nämen hoppsan har det redan gått så lång tid sedan jag bloggade sist? Shit, tiden flyger verkligen iväg när man har roligt, hurms, eller tråkigt... Mestadels tråkigt. Olidlig valångestsvågor och nära inpå oändlig tristess.

Just nu står det för fan mest stilla och det är fan inte roligt. Oj vad jag svor.

Det jag behöver är ett ordentligt mål, ett fast mål. Jag saknar ett simpelt rationellt mönster. Fan, fan, fan vad jag hatar det ibland. Jag saknar verlkigen svunna tider och försvunna vänner.
Varför kan jag inte bara få vara 6 år igen.
När jag var liten så var det inte alls tidens elaka fanskap som knaprade på alla valmöjligheterna som låg framför ens små barnfötter. Man hade en livsdröm när man var liten. Nu, har möjligheterna till att ta vara på ungefär hälften av alla drömmarna löpt förbi och nu idag finns knappt orken att ta sig utanför dörren, så hur, seriöst, hur ska man orka att hålla sig till en livsdröm?
Ibland känner jag för att gömma mig bakom andras skills, orkar inte skapa, så varför försöka? Haha, när alla andra kommer att göra allt bättre varesig.
Beggars can't be choosers, det är väl så det är, eller hur?

Helvete.